En eldsjäl har lämnat oss

En eldsjäl har lämnat oss

 

En av Spin-off’s ursprungliga medlemmar, uroterapeuten Gunilla Glad Mattsson, bosatt i Linghem, gick nyligen bort i en ålder av 77 år. Hon sörjs närmast av sin man Sven Mattsson, barnneurolog, barn, barnbarn och systrar.

Gunilla ägnade sitt yrkesliv åt barn som hade svårt med urinkontinens. Det kunde gälla både barn med funktionshinder och andra barn som ”bara” hade svårt att hålla tätt. Särskilt mycket kände hon för och inriktade sitt arbete på barn och unga med ryggmärgsbråck.

Hon var den första i Sverige som tillsammans med Sven införde RIK, ren intermittent kateterisering, en metod som hade uppfunnits i Ann Arbor, USA, av dr Jack Lapides. Hon var också drivande i att använda elektrostimulering mot blåsproblem och såg tidigt ett samband mellan blås- och tarmfunktion.

1969 blev hon färdig sjuksköterska, 1988 var hon en av landets första uroterapeuter, 1994 påbörjade hon doktorandstudier och 2002 disputerade hon med en avhandling om barn med blåsproblem och blev medicine doktor. Hon var sedan trogen universitetssjukhuset i Linköping hela sin yrkesbana.

Gunilla ledde utbildningar, föreläste i sjukvården och utanför. Var engagerad i etikfrågor, satt i RBU:s forskningsstiftelse och stod som förstanamn i många vetenskapliga, publicerade verk.

Gunilla var en nydanare och inspirerade familjer att få kontroll över barnens urinläckage för att barnen skulle fungera bra i samhället, gå i skola och få värdiga liv.

Tillsammans med Sven var Gunilla aktiv i SRHSB (The Society for Research into Hydrocephalus and Spina Bifida). Tillsammans åkte de två flera veckor varje år till Balkan och lärde personal och familjer där om urologi och neurologi.

Gunilla bodde med Sven på gården Kintorp utanför Linköping i ett vackert hus med får på tomten. Man kunde se Gunilla springa sex-sju kilometer varje kväll i trakten. Hon var empatisk med barn och föräldrar. Pålitlig och inspirerande att luta sig mot för oroliga föräldrar till barn med svårigheter. För alla oss i Spin-off lämnar hon ett stort tomrum. Vi saknar henne.

Renée Höglin