Ida jobbar heltid som utredare hos polisen

-Jag har hamnat rätt!

 

Ida Rönnblad, 46, har kommit på rätt spår i livet. Hon tog en chans, slängde in en ansökan för att bli operatör på polisens kontaktcenter och nu har hon gått vidare och anställts som utredare.

-Min svåger tipsade om att polisen sökte folk, berättar hon. Nu jobbar jag heltid, har ett mycket intressant arbete och känner mig lyckligt lottad.

Hon hade arbetat som support i många år för vad hon kallar digitala analfabeter i Mölnlycke. Jobbet var på halvtid och hon skulle mycket väl ha kunnat fylla upp en heltid. Efterfrågan på hennes tjänster var stor, men hon fick inte fler timmar. Hennes uppgift var främst att hjälpa människor som hamnat utanför i den digitala världen och behövde stöd för att exempelvis nå myndigheter och ladda ner blanketter.

Men 2016 antogs hon till en utbildning för att bli operatör vid polisens kontaktcenter. Hon fick arbeta heltid, tog emot anmälningar och gillade jobbet från början.

-Efter en inledande period av nybörjarnervositet kände jag att jag hamnat helt rätt. Jag trivdes.

2019 fick hon möjlighet att gå vidare och togs ut till en tio veckor lång utbildning till utredare. Därefter sökte hon flera utredartjänster och under våren 2020 deltog hon i ett kompetensutvecklingsprojekt i Borås. Till sist fick hon en tjänst där hon handskas med brott i nära relationer. Hon håller förhör med målsägare och vittnen. Det hon förut gjorde enbart på telefon kan nu ske både i levande livet och via telefon.

Ida bor i Mölnlycke i en välplanerad tvårummare på 60 kvadratmeter. Där har hon en carport för sin Focus Sedan och hennes föräldrar bor i samma kommun. Hon använder rullstol och tar bussen in till Göteborg och jobbet i polishuset.

Under skoltiden var hon svårt mobbad i mellanstadiet och högstadiet, men i gymnasiet i Angered blev allting bättre. Där blev hon inkluderad. Hon började läsa på universitetet i Göteborg och var på god väg att bli färdig bibliotekarie i Borås men slutförde bara nästan utbildningen. Hon fick barn, sonen Jesper, i dag 25 år. Han jobbar med datorer och ekonomi, bor ihop med en tjej i Halmstad – och har liksom Ida själv ryggmärgsbråck som möjligen skulle kunna kallas ryggmärgsbråck light. Han går, tar rullstol bara vid långa sträckor, behöver ingen shunt men har haft andra medicinska svårigheter. Nu går det mesta bra för honom.

När Jesper föddes kom han som en överraskning. Ida levde i samboskap men visste inte att hon var gravid. Ingen hade sett det och hon själv hade inte märkt det. Inte förrän han en dag ville ut, flera veckor för tidigt, förmodligen, men allt gick bra och Ida ställde hastigt om sitt liv. Kunde flytta in ensam med Jesper i tvåan i Mölnlycke.

Hon umgås med flera nära vänner som också har ryggmärgsbråck, har en bra relation till sin syster och bägge föräldrarna, och hon har ett par engagerande fritidsintressen.

-Jag älskar musikaler och har sett de allra flesta, säger hon. Mina favoriter är Les Misérables och Chess, både för deras musik men också för berättelserna i sig. De har något att säga.

-Ett annat stort intresse är fågelskådning. Det delar jag med mina föräldrar. I år har jag sett örnar tre gånger. Det är maffigt. Strömstaren har jag också sett. Jag samlar inte direkt på sällsynta fåglar, jag njuter bara av att se och höra olika arter. Nu väntar jag på vårfåglarna. Tofsvipor, strandskator. Sädesärlan betyder mycket för mig. Det var min morfars favorit och han gick bort i april 1984, så varje gång den kommer är det en hälsning från honom.

Ida har varit med i Spin-off styrelse sedan starten 2013. Hon är aktiv i föreningens nätverk i Göteborg och brukar företräda föreningen i ett nordiskt samarbete för representanter för nordiska ryggmärgsbråcksföreningar.

I hemmet på kvällarna kan hon ibland tycka det är kul att se polisserier. En klar favorit blev Den tunna blå linjen.

-Den hade en bra ton och viss realism.

Renée Höglin