"Jag vill bara leva mitt liv" - stresshantering för dig med rörelsenedsättning recenserad av två medlemmar

"Jag vill bara leva mitt liv" - stresshantering för dig med rörelsenedsättning

Yogapass, tyngdtäcke, mi­ndfulness eller en ny kalender? Sätten att minska sina stressnivåer på kan se olika ut. Men vad funkar om man har en rörelsenedsättning? Det försöker Bräcke diakonis nya bok ge svar på. 

Metoder mot stress och ångest är sällan anpassade för personer med rörelsenedsättning. Trots att vi vet att personer med rörelsenedsättning ofta är mer stressade än andra. Detta faktum har Bräcke diakonis arvsfondsprojekt StrÅng tagit fasta på. Efter tre års arbete med intervjuer, referensgrupper, föreläsningar och stresshanteringskurser presenterar de nu boken "Jag vill bara leva mitt liv" - stresshantering för dig med rörelsenedsättning.

Boken går att beställa här: Sara.Jonaker@brackediakoni.se

Här recenserad av två av våra medlemmar Ida och Mattias





Ida om ”Jag vill bara leva mitt liv”
Lätta instruktioner som kan minska stress

Jag tyckte på det hela taget att det var en bra och intressant bok. I början retade jag
mig lite på bokens tilltal. Man skriver att den vänder sig bland annat TILL personer
med rörelsenedsättningar men i början tyckte jag mest att man skrev OM dessa
personer. Det blev dock bättre längre in i boken.
Kapitlen om de olika metoderna var lätta att förstå och hänga med i och man fick
många bra tips. Det lättade också upp med citat från deltagarna.
Jag tyckte att det var bra att varje metod hade ett eget kapitel så att man snabbt och
enkelt kan läsa om den eller de metoder som man är intresserad av.
Instruktionerna kändes också lätta att följa.
På det hela taget är boken en bra och lättanvänd metodbank för att reducera stress
hos personer med rörelsenedsättningar. Jag kommer själv att prova några av
metoderna.
Ida Rönnblad




"Jag vill bara leva mitt liv"


Ytterligare en sådan där bok man önskar att man hade tvingats - eller tvingat sig själv - att läsa för tretti år sen - jag är nu fyrtiosex - istället för att tugga i sig det man blev underhållen av då. De blir fler och fler, har jag märkt, i takt med utvecklingen. Mitt försvar är att jag bara försökte leva mitt liv, då också. Och stressade på - allt tyngre, med allt mer ostrukturerat liv, särskilt efter att jag flyttade hemifrån. Min eventuellt skapande aktivitet var naturligtvis också ostrukturerad, liksom skötseln av min kropp, med allt vad det innebär.
Det där med struktur är fortfarande en svag sida hos mig, men har givetvis blivit bättre.
Men hade jag fått - inte bara läsa, utan börjat strukturera mitt dagliga liv åt ungefär den riktning den här boken föreslår hade livet antagligen blivit bättre, fortare.

Mitt liv är mer än hyfsat, som det är. Men några smällar, några oönskade livserfarenheter, hade jag nog sluppit - kanske(?). Åtminstone om jag blivit varnad och påmind, redan då(?).
Lysande verktyg att ha haft, redan när jag flyttade hemifrån. Frågan jag tyvärr aldrig får reda på, är: - hade jag fattat det, redan då - eller är det bara min dryga medelålders kranka blekhets önsketänkande?


Mattias