Workshop i Laulasmaa, Estland med Rasmus Isaksson

gentjpg

Mellan den 17:e och 20:e augusti var jag en av IFSBHs (International Federation for Spina Bifida and Hydrocephalus) utbildare för unga vuxna med Spina bifida och/eller Hydrocephalus. Utbildningens huvudtema var mänskliga rättigheter och med ett särskilt fokus på rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Jag fick erbjudandet att vara med och leda kursen efter att ha skrivit ett brev till IFSBH där jag presenterade mig och förklarade att jag tycker IFSBH bör arbeta mer med rättigheter och livskvalitet för oss som nu växer upp med diagnoserna. Vi är den första generationen som har förutsättningar att leva ett lika långt liv som andra och det är därför viktigt att vi också verkar för att våra liv ska bli så bra som möjligt. Representanter för IFSBH berättade då om den här utbildningen och jag fick chansen att resa med som utbildare inom bl.a. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Till vardags är jag förbundsordförande i DHR (Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet) och arbetar mycket med rättighetsfrågor.

Syftet med utbildningen var att deltagarna skulle lära sig mer om sina rättigheter och att de skulle lära sig mer om hur man kan påverka samhället. Målet var att alla deltagare skulle göra individuella handlingsplaner som de skulle ta med hem och jobba med för att för att få till någon form av positiv förändring lokalt. Årets titel på utbildningen var ”My rights”.

Jag tycker att idén bakom årets utbildning (den enda jag varit med på hittills) var mycket bra. Deltagarna har efter utbildningen fortsatt jobba med sina projekt och har kommunikation med varandra. Det märks att det har tagit till sig av det viktigaste vi ville förmedla nämligen att var och en kan ensam, eller med hjälp av någon organisation, förändra samhället till det bättre för sig själv och andra. I den processen är CRPD ett av verktygen som står till buds. Men kanske ännu viktigare är förmågan att identifiera ett problem i samhället, bestämma sig för att göra något åt det, göra upp en plan för hur det ska gå till, bestämma dig för vem du ska påverka, vilket budskap du har, vilka argument du ska använda, vem du ska samarbeta med och vad det får kosta. Och att sen bara göra det!

Vinsterna med utbildningen anser jag var flera. Under ett pass om sexualitet (som jag kanske förvisso ansåg inte passade helt in i den här kursen men som jag förstått var efterfrågat av deltagarna) såg jag hur deltagarna öppnade sig och vågade prata mer. Förtroendet för varandra byggdes upp och gruppen blev efter det passet mer sammansvetsade. Att få träffa andra med samma diagnos(er) som en själv tror jag var värdefullt för många. I gruppen hade vi lärare, konstnärer och till och med en skådespelare som var mitt uppe i en filminspelning.

Jag tycker att det är väldigt bra att IFBSH verkar jobba mer med rättighetsfrågor nu än tidigare och att de också skapar förutsättningar för unga vuxna med Spina bifida/hydrocephalus att träffas, utbyta erfarenheter och att inspireras av varandra. I år fyller IFSBH 40 år. Jag passar på att skicka med ett stort grattis!



Rasmus Isaksson