Ett folkhem för majoriteten
- inte för funktionsnedsatta

Har fosterdiagnostiken i dag sina rötter i folkhemstidens brutala värderingar att ”människomaterialet skulle förädlas”? Den frågan ställs i en ny bok av tidigare socialdemokratiska politikern Margareta Persson med titeln Gamla synsätt spökar än – funktionshinder genom tiderna. utgiven på Instant Book, Stockholm, tel 08-6513970.

Under 1900-talets första hälft var det för majoriteten av de ledande politikerna i alla riksdagspartier och många kulturpersonligheter i Sverige en självklarhet att tro på förädling av människan genom raspolitik. Så småningom blev sterilisering ett aktivt verktyg för att undanröja möjligheten till fortplantning av dem man ansåg icke önskvärda. De ansågs dra ner kvaliteten på folkstammen.

Detta synsätt var ingenting annat än grundplattan för nazismen. Sverige med sina tidiga rasteorier och som en följd därav, ett rasbiologiskt institut som röstades igenom i riksdagen 1922, låg i frontlinjen.

Margareta Persson, dotter till en mamma med sviter efter polio, har fått sitt liv präglat av en insikt om vad en funktionsnedsättning innebär, i familjelivet och utanför.

Det har präglat hennes gärning i riksdagen och funktionshinderrörelsen. Hon har arbetat som journalist, skribent och kommunikatör.

Nu har hon skrivit en bok fylld av fakta och reflektioner kring vad funktionsnedsättning kommit att representera genom historien och nutiden. Hon kritiserar att det vi kallar folkhemsbygget aldrig byggde på tanken om ett folkhem för alla. Det var aldrig meningen att de som inte kunde arbeta på samma villkor som majoriteten skulle vara med. De skulle särskiljas och stoppas undan.

Ett kapitel handlar om det hon med etnologen Christine Bylunds ord kallar funktionsmaktsordningen. Det finns en funktionsmaktsordning som skär genom seklerna oberoende av ekonomiska villkor, skriver hon. Ibland minskar den, ibland ökar den igen. Den från normen avvikande kroppen är ett utslag av funktionsmaktsordningen.

Denna ordning ger vad hon kallar normaten stora fördelar. Den som anses ha avvikande funktionalitet utsätts för systematisk utestängning på olika sätt. Enligt Christine Bylund är funktionsfullkomligheten ”idealet och funktionsmaktsordningen det samhällssystem genom vilket idealet upprätthålls”.

Funktionsmaktsordningen har likheter med hur könsmaktsordningen fungerar, skriver Margareta Persson. Denna maktordning snirklar sig förbi både klass, kön, sexuell läggning och etnicitet. Den som har bra jobb, stabil familj, bra lön, är vit, heterosexuell och man kan förminska effekten av funktionsnedsättningen jämfört med någon som saknar övriga omständigheter.

Men funktionsmaktsordningen ligger som ett raster över den som också uppfyller alla övriga önskade samhällsnormer. Någon med funktionsnedsättning kan glorifieras och imponera extra på omgivningen, folk blir extra vänliga. Så menar Margareta Persson att tidigare socialministern Bengt Lindqvist, som var blind, ofta bemöttes. Andra individer med funktionsnedsättning kan ibland trots många färdigheter och goda egenskaper behandlas som ett ingenting, ingen förväntar sig något och personen ses som ett offer.

På Sverigedemokraternas landsmöte i november 2017 refererar Margareta Persson att Jimmie Åkesson ville förnedra moderaterna genom att likna dem vid ett lag ”bestående av halta, lytta, snedfotade”.

När det gäller genus och etnicitet har det blivit allmänt att vara försiktig i språkbruket, men ”när det gäller att använda nedvärderande metaforer kring funktionsnedsättningar så har vi inte ens börjat ifrågasätta dem.”

En ambitiös genomgång av idéströmningar genom tiderna görs i boken. Hon granskar kristendomen naturligtvis, konservatismen, liberalismen, marxismen, den demokratiska socialismen, libertarianismen och utilitarismen.

Därefter sätter hon luppen på rasbiologi, steriliseringarna och rubricerar ett kapitel Förintelsen började med barn med funktionsnedsättningar.

Sedan ser hon på folkhemsbygget och anstaltstiden. Går bokstavligt talat in på anstalterna och har ett starkt kapitel om Eugeniahemmet med vittnesmål och jag-berättelser från dem som växte upp där samt granskar och återger Lis Asklunds avslöjande radioprogram om barnens uppväxtförhållanden som ju bland annat gjorde det känt att straffliggning var vanlig. När barnen gjorde otillåtna saker tvingades de lägga sig på dagen och fjättrades vid bädden utan hjälpmedel.

Det är en diger bok, med många infallsvinklar, dokumenterad historia och hon drar i ett av de sista kapitlen upp den hyperaktuella frågan: Fosterdiagnostik – ska människomaterialet förädlas igen?

Boken utgiven på Instant Book, Stockholm, tel 08-6513970.

Renée Höglin