Rapport från Lissabon


Hej!

Nu när det gått tre veckor sedan jag kom hem från Lissabon och kursen MY RIGHTS: Independent Living, Activism and Participation for Young people with Spina bifida and/or Hydrocephalus har jag hunnit smälta alla intryck och ska försöka sammanfatta en på många sätt fantastisk långhelg. Vi var 11 deltagare från 8 länder i Europa i åldrarna 18 till 35 år. Det var blandat tjejer och killar och lika många gångare som rullstolsanvändare. Vi arbetade intensivt hela dagarna och allt var såklart på engelska vilket var en stor utmaning för mig. Helgen varvades med teori där vi satt och lyssnade på ledarna och så fick vi olika uppgifter som vi gjorde i grupper som vi sedan redovisade för alla. Vi lekte även lite lekar för att lära känna varandra.


Vi låtsades att vi var i rätten och skulle hjälpa en kille med ryggmärgsbråck eftersom han blev mobbad av sina kollegor. Vi skulle hitta argument i konventionen för mänskliga rättigheter för att på så sätt få killen att kunna jobba kvar.


Kursen gick ut på att vi skulle bli aktivister i vår egen stad och påverka sådant som vi tycker är viktigt. Vi fick tips på hur man kan gå tillväga för att påverka något man vill hjälpa till att förbättra.  

Därför var den sista uppgiften att vi skulle komma på något vi ville påverka och sedan göra upp en plan hur man skulle gå tillväga för att det skulle ske en ändring. Det är viktigt att komma på vem man ska påverka för att det verkligen ska ske en förändring. Min grupp fick i uppgift att se till så att befintliga lärare fick kunskap om olika funktionsnedsättningar för att kunna bemöta elever med särskilda behov på rätt sätt. I vårt fall var det viktigt att påverka rektorerna. Nu vet jag att lärare i Sverige redan har en liten kurs i ämnet, men så är det inte i alla länder.  


En av ledarna var Kamil från Grekland.

Han var inte född med ryggmärgsbråck men eftersom han arbetade och var väldigt aktiv i frågan om independent Living så var han inbjuden att hålla ett föredrag. Han hade väldigt höga tankar om Sverige och gav oss gång på gång som exempel på hur alla borde få ha det. Tex att även om du inte har möjlighet att själv komma ut och göra det du vill så har vi möjlighet till det med hjälp av en assistent. Så är det inte i alla länder, vilket gör att många blir väldigt isolerade och det jobbade han mycket för att ändra på.


Vi fick också besök av motsvarigheten till spin-off i Portugal som tillsammans med ett stort företag startat ett projekt som anställer personer med ryggmärgsbråck. Det enda kravet dom hade var att man skulle kunna några olika språk, övrig kunskap fick man internt av företaget. Man börjar som telefonist och sedan har man chans att växa i företaget.


Hela resan var väldigt intressant då jag innan resan inte hade funderat så mycket på mina rättigheter. Jag fick upp ögonen på hur bra vi har det här i Sverige om man jämför med många andra länder bara i Europa. T ex det att vi kan få bilstöd och anpassning av bilen och anpassning i våra hem, gratis skenor osv. Detta får man inte i t ex Belgien.


På kvällarna umgicks vi och hade väldigt trevligt. Vi var på restaurang, ett akvarium och vi åkte linbana. Tillgängligheten i Lissabon var väldigt bra även för de i rullstol och alla var väldigt hjälpsamma på restauranger och på bussarna, det var aldrig några problem även fast vi var så många. Vi blev en grupp väldigt snabbt och det kändes med många som om vi hade känt varandra i flera år. Jag har fått nya vänner i många länder och vi har bestämt att vi skall ses snart igen. Vi håller kontakt via Facebook Jag kan verkligen rekommendera er som får möjlighet att göra en sådan här resa att göra det.


/Maria Johannesson